Jag lever än tack och lov! Nimros sprang över mig idag ute i hagen, bakifrån dessutom så jag var inte bered alls. Hade tagit fast Dino i grimmskaftet och skulle leda iväg henne, Han var kanske 1,5-2 m bakom oss så börjar han springa och innan jag ens han reflektera över att han sprang så tog hans bog i min rygg och jag föll framstupa handlöst ner i backen. Han stannade ju inte där heller utan sprang såklart över mig. Slog huvudet i snön och han toutchade mina ben... men jag minns inte exakt hela händelseförloppet. Men det jag uppfattade var att hans bog tog i min rygg och att jag låg raklång i snön sedan snabbt hoppade jag upp på benen. Tror jag iallafall!
Vilken tur jag hade att han inte klev på ryggen, nacken eller huvudet... det kunde ha slutat riktigt illa! Och Att Dino inte drog iväg med honom, tror nästan att jag tittade upp emot henne men hon hade pannitat när jag hade fallit till marken.

Verkar för nuvarande bara vara några rejäla blåmärken jag fått och hoppas att det inte är något allvarligare.

Har egentligen aldrig gillat honom speciellt mycket, Nimros. Han är söt men alldeles för närgången, Jag tycker verkligen inte om när hästar kör upp mulen i ansiktet på en eller klampar in på ens zon hur som helst. Obehagligt minst sagt! Det kan bli så mycket olyckor när de är så nära, dels för att de är flyktdjur och blir lätt rädda.

Kan säga såhär mycket iallafall, att den hästen kommer inte innaför min zon igen! Om jag inte har kontrollen för att jag känner att han har ingens om helst respekt för andras zoner när man sringer rakt över en människa.

Tog iallafall in Dino och fixade iordning henne för en skritttur. Lånade Maddes barbackapadd och tog 3-delat bett på henne idag.

Tror jag fortfarande var under chock men jag hivade upp mig och for ut ändå, red bakvägen runt gropen och försökte lunka på så gott det gick! Dino skötte sig bra! Vi chillade oerhört mycket och jag blundade en stund, hennes närvaro är så lugnande, speciellt när hon är lugn och sansad.

Skrittade runt och stannade upp endel gånger oftast utan klagan från Dino, efter en stund så ringde Madde och vi stannade till ute i skogen och pratade ett tag, berättade vad som hade hänt och märkte först då att jag fortfarande var chockad. Vi pratade på en stund, mest om Nimros. 

Men Dino stod där lugnt och fint och väntade på mig. Underbara häst <3

Efter kanske 15 min så hörde Dino nåt och då var det våra vänner som kom galopperandes Isabell & Millan. Så vi stod kvar där och pratade men beslutade oss att fortsätta skritta iväg. Så vi skrittade iväg en bit till och vände sedan och tog samma väg tillbaka, Dino var jätte duktig och lyssnade på mig jätte bra!

Tur att hon kan skärpa till sig ibland!