Åh vad tiden går fort när man har roligt =)

Nu har jag och Dino hängt ihop i ganska exakt 3 år.

Jadu det känns ganska snopet att veta att vi har kämpat med traven så länge och bara på några minuter så kunde en kiropraktier fixa henne... men å andra sidan så har vi kämpat igenom det mesta nu och vi har även haft en hel del ljusa stunder trots alla svårigheter.

Den första gången jag träffade henne så var jag fast och jag har aldrig velat vara med någon annan häst. Den underbara känslan av att få ha format en häst genom sin egen ridning och hantering, den känslan är i princp obeskrivlig och att det beskräftat ifrån hästen att denna uppskattar en är ju bara för härligt.

I början när jag red i den gamla sadeln som Dino fick ont av så ville hon aldrig bli hämtad i hagen, hon sprang ifrån mig och jag fick oftast springa runt i hagen för att fånga henne men nu kommer hon oftast så fort hon ser mig. Det glädjer mitt hjärta.

Vi har haft tuffa tider men även glada tider och det är de som har gjort allt det jobbiga lättsamt. Många gånger har ridturerna varit helt underbara och Dino har varit superduktig.

Maddes beskrivning av Dino då jag sökte medryttarhäst, när jag väl hade varit i stallet så fanns det ingen annan häst jag ville hålla på med.