Idag så kom jag hem vid 2 tiden från Umeå så jag tänkte att jag och Dino skulle ge oss ut på en liten tur. Jag åkte till stallet strax efter 3 och gick direkt ut i hagen för att plocka in Dino. Hon stod en bit in i hagen medans de andra stod längt bort. De fick plötsligt för sig att dra en repa genom hagen så de galopperade fram till mig men när jag inte var intresserad så började tokspringa igen, denna gång så travade Dino igång och var påväg att följa med dem men då ropade jag på henne och då tvärstannade hon och tittade på mig, jag lockade igen och då kom hon fram till mig, den här gången så hade jag godis med mig så hon blev glatt överraskad av att få en matbelöning då det inte blivi någon sådan på länge. 
Så den lilla handligen gjorde min dag idag <3

Vi gick in och gjorde oss iordning för en liten tur, det sista jag gjorde var att kolla hovarna och upptäckte då att hon hade trampat av sig en framsko. Så jag planerade om ridturen till en skrittur med lite formarbete. Så vi gav oss ut även fast snön vräkte ner. Dino tyckte att det var drygt med all snö men vi jobbade lite granna med formen och skrittade bara fast Dino var lite pigg och ville mer än så. Hon var lite bångstyrd men deffinitivt inte hård i munnen.

Vi red runt gropen ett varv och red sedan över storvägen och upp i skogen en sväng för att avsluta med lite extra formarbete och lång avskrittning på långa tyglar. Avskrittningen hemmåt gick jättebra, så fort hon började öka så begärde jag arbete och längde sedan så att hon kunde sänka sig och slappna av och då gick det lugnare.

Hemma på stalllplanen så gjorde vi några skänkelvikningar innan vi gick in.

En annan händelse idag var att Kiropraktikern skulle komma och kolla igenom Dinos rygg, eftersom det inte känns riktigt rätt att hon inte kan trampa ut med vänster bakben i traven och oftast inte kan trava i vänstervarv då hon då måste bära sig på det benet.

När Kiropraktikern frågade om problem med henne så berättade jag det och hon blev genast fundersam.

Jag har varit så nervös inför detta, jag hade tre senarion i mitt huvud om vad som skulle hända.

1. Att hon inte skulle hitta något fel på Dino och allt vore förgäves.

2. Att Dino skulle ha en skada bortom all räddning

3. Att hon skulle hitta felet på Dino och åtgärda det så att Dino kan få bli en normal häst!

Jag hoppades självklart på det sista. Kiropraktikern började känna igenom henne och hittade ganska snart en större förskjutning vid bäckenet. På vänster sida, hon hittade även spänningar längs med ryggraden. Hon försökte först ta och räta ut förskjutningen men det gick inte så hon gick vidare och tog båda sidorna av ryggen samt höger bäcken och när hon väl gick tillbka igen så fick hon upp den. Uner tiden så stog Dino inte helt still men hon försökte, kiropraktikern berömde henne och sa att hon var jättesnäll och finhäst som ändå kunde stå så pass still. Hon berättade sedan för mig hur det hade varit och vad hon hade gjort... Jag frågade massor och i princip alla mina frågor besvarades och allt vi haft problem med verkar ha berott på det. Så jag fick massageistruktioner och jag frågade lite om träningen och så. Men jag ska tydligen träna som vanligt och nu är det BARA spärren i huvudet med traven som ska brytas! Men vi har ju varit och nosat på traven länge nu och som ni kunde se på de senaste bilderna så försökte Dino verkligen med traven!

Kiropraktikern använde även lazern på Dino och hon tyckte att det var mycket skönare och under hela tiden hon höll på så tuggade hon så jag tror att hon funderade mycket på vad som hände. Hon var verkligen duktig och kiropraktikern sa att hon verkade villig att få hjälp, vissa hästar kan ju kämpa emot jättemycket.

Så NU ska vi börja om på nytt med traven och kämpa, kämpa, kämpa! För nu vet jag vad som har varit problemet och det är upplöst och vi måste bara jobba oss uppåt!