Respekt!?

Tisdagen fortsätter
Efter att jag hade släptt ut Dino så hämtade jag in Nimros, jag hade lovat att jag skulle röra på honom idag så. Jag tog och åt min lunch och pratade med Nimros samtidigt. Sedan så gjorde jag iordning oss. När jag skulle sitta upp så var han jätte duktigt och stod still, för första gången! =) inte illa, vi skrittade iväg och han var lite småtaggad på att springa. Men han höll sig tills jag gav kommando. Vi travade väldigt mycket och tog det lugnt, Det blev ungefär som korttrav intervaller. Vissa stunder så kunade han tarav riktigt fint på lång tygel och ibland så kortade jag tyglarna, han lyssnade i princip lika bra på båda delarna. Allting flöt på bra och vi red kanske 2,5 varv runt gropen med massa trav.
Nimros "Lilleman" vintern 2010
När vi skulle gå hem så gick vi på rid/körvägen som är prallel med storvägen, där kom en stor grön lastbil och jag tänkte för ett ögonblick att han förmodligen skulle bli rädd så jag kortade tyglarna lite och slappnade av, bakom lastbilen så kom en bil och när lastbilen precis hade passerat så gick Nimros upp på bakbenen och slänge mot motsatta hållet där lastbilen körde, jag tappade den yttre stigbygeln men blev inte rädd, utan jag lugnade honom så gott jag kunde, han var lite uppe i det blå men efter en liten stund så lugnade han ner sig och vi kunde skritta vidare. Jag är gald att jag har så pass bra balans som jag har och att jag hade min bomlösa sadel så jag satt ju som gjutet där, och änglabeskydd.
Vi gick sedan över vägen utan problem och lullade på hemåt, då möter vi en bil, en av mina grannar. Hon körde väldigt fort om jag blev lite orolig att det gick för fort för Nimros, jag försökte få honom så långt bort från bilen som jag möjligen kunde men han blev rädd av farten och slängde ut först bakdelen och började backa utåt med framdelen. Obehagligt då hon inte saktade in om det bara var någon decimeter som skiljde...
Bara detta gjorde mig ordentligt stött och efter lite lugnande av Nimros så kunde vi fortsätta.
Och vi hinner då inte gå mer än 20 meter innan nästa bil kommer, jag placerade mig då i mitten av vägbanan för att inte vara med om samma scenario, denna bil (körd av en annan granne) saktar då in lite grann, och stannar knappt 3 meter ifrån där vi ska svänga in, ner mot stallet, precis när vi börjar vända in så börjar bilen gasa exakt vid bakdelen på Nimros och han blir såklart livrädd, och höll på att gå omkull eftersom han blev så rädd. Gubben som körde bara gasar förbi, ler och vinkar. Jag blev så arg att jag började gråta, om någonting hade hänt!? Om någonting hade hänt Nimros, skulle jag inte kunna förlåta mig själv. Och jag blev så arg över att de inte inte har respekten att ta det lugnt och vänta! Hästarna kommer aldrig att bli trafiksäkra om folk ska köra sådär!
Ledsen/arg återvände jag tillbaka till stallet, Nimros kände mina känslor och förskökte sakta in allt han kunde och vara till lags, söta lilla plutt Nimros. Jag skyller inte på honom, det är inte hans fel att bilarna kör som dom gör!
Gunnar delade min frustration och förstod varför jag blev så arg, det har ju faktiskt funnits häst i Gerdal innan det fanns bilar!
Vi frågar oss, varför blir inte vi behandlade som fordon?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0