Eftersom det gick så bra i onsdags med traven så var min plan på att lugnt och sansat rida ut i skogen och prova om vi kunde vara lika avslappnade som på planen. Kom till stallet lite tidigare så att hon inte skulle hinna gå ut och i samma veva så for Gunnar också ut.

Det började bra och hon skittade bra men då hör jag en travade häst komma bakom oss och Dino börjar Dampa och så låter jag Gunnar och Nimros gå om oss, det är nästan värre att vara framför än bakom... Men då när vi inte skulle springa bakom dem så höll hon på att skita på sig. Och det gick inte att få någon form av avslappning från henne vid det laget.

Försökte få någon trav på henne och tillslut så förjade hon lyssna men jag fick lov att uppmärksamma henne hela tiden om vad vi skulle göra, hur vi skulle göra och allt. Och då plötsligt när det stämmer med traven så kommer Nimros och Gunnar igen... denna gång möter vi dem och då höll hon ju på att flyga bort min kära dam.

Väl uppe på toppen av gropen så, blir ingenting rätt, inte ens där där hon alltid brukar kunna trava.

Bestämde mig då att försöka skritta hem med henne och ge henne en värdig chans att trava hemma istället.

tog ett tag att få ner min dam på jorden men när vi nästan var hemma och jag kände att hon var riktigt avslappnad så provade jag traven en bit och det var mycket precitionsarbete kan jag säga... men hyffsat lugn trav blev det =)

Väl hemma så försökte jag mig på att få henne i trav på planen men det gick käpprätt åt skogen, hon var så fruktansvärt förvirrad så det fanns inte i hennes hjärna att hon kunde trava, tillslut klarade jag inte mer och bröt totalt ihop. Jag skyller inte detta på min Fina dam såklart det är inte hennes fel att hon blir uppstressad av att möta andra hästar i skogen och att försöka springa långsamt på de ställen där hon har blivit travtränad på förrut. Det är inte hennes fel.

Innan hon fick duscha så longerade jag henne så att traven skulle stämma.

Tänker fortfarande tillbaka på den där underbara traven <3

Båda bilderna är tagna av Matilda